josephinehannandersson

vaknade av cecilia ringde mig på mobilen och berättade en hemsk sak.... :/ kunde verkligen först inte fatta det, men efter en stund kom det några tårar efter hand... och nu kan jag inte sluta tänka på det...


du gick på samma skola som mig för två år sedan, jag kände inte dig alls då, jag sa hej till dig en gång. Sen lärde jag känna dig i somras ... och du var helt underbar, du bar alltid ett leende på läpparna, varje gång man träffade dig så blev man så glad. Jag minns när du berättade om att du skulle bli president och ditt land skulle heta Jane land, du skulle slänga in alla blattar i malmö, du skulle bygga en mur och låta dom vara där inne. Och när du, jag och rebecca satt på den gräsplätten vid ica, när vi bomba med gräs på varandra och vi satt och skämtade om besams låt... jag kände inte dig så väl, men började göra. Sen när sommaren var slut så träffade jag inte dig lika mycket mer... man mådde så bra när man stod och pratade med dig.

Vila i frid Jan Le <3
alla tänker på dig...